Jag stört diggar det uttrycket, dock vet jag inte helt och hållet vad det betyder men jag skriver ett litet inlägg om det.

När jag var mindre, var det många som kommenterade min kropp, sa att jag var tjock, mina lår gick ihop, min rumpa var stor. Vid den åldern tog man åt sig ganska mycket, allt någon sa sög man åt sig och mådde dåligt utav. Jag var många gånger på diet , åt ingenting, tänkte att nu jävlar ska jag ner i vikt och visa alla hur snygg jag är.
Men så lätt var det inte, man går inte ner 10 kilo på en dag, det är omöjligt. Men någonstans hade jag i mitt huvud att jag skulle ner i vikt.
Jag kan ju säga att så tjock var jag faktiskt inte, jag spelade fotboll och hade ganska fin kropp. Men till skillnad från andra i min klass och skola så hade jag annan kroppsform.
Jag har alltid haft grov benstomme och bred häck, även kurvor. DÅ så hatade jag det, alla andra hade ju fina smala ben och smal häck, varför kunde inte jag?
Åren gick och nu vet jag, I'm fucking BORN THIS WAY. Min kropp är SNYGG den är underbar och jag kan skaka röv bättre än J-Lo förfan! Trixet är att sluta se sina småfel, sluta se sig själv som en jävla kossa.

Fan magen sticker ut? SO WHAT! Den är gullig, babymage är aldrig fel! SÅ himla fint.
Rumpan putar, MEN OCH?! Fan du kan skaka röv bättre än alla på festen och vet ni egentligen hur många det är som sätter implantat i röven för att få den att se ut så? STOLTHET kallas det att ha en sån.
Kurvor, ja vem fan vill inte ha det? Beyoncé's kropp är ju den underbaraste kroppen i kändis världen. 

Det som är, är att vi ska vara stolta över hur vi ser ut, kurvig som "platt" , tjock som smal.. ALLA är fina, alla är så otroligt underbara på sitt sätt.
Sträck på ryggen och skrik åt din spegelbild; I'M BORN THIS WAY BABY! AND I'M FREKIN' DAMN HOT!
Puss på er underbara, och låt ingen jävel kommentera hur ni ser ut, för då vet ni vad ni ska säga.

Peace.